Jag har blivit tvungen att ändra mig. Men inte för det värre, jag vet inte hur jag ska förklara det. Det är komplicerat med en snutta av vansinne. 

Jag har fått bli starkare men på grund av negativa jobbiga händelser. Det har varit så mycket negativt att jag tvingat mig själv att hålla mig positiv för att inte krascha. För om jag kraschar så är jag rädd att jag faller djupt. Väldigt djupt och förlorar mig själv.

Med korta ord det som har hänt är;

Jag blev kär och ihop med en fantastisk man bara för att göra slut 5 månader senare. Jag har gått vidare så inga mer djupa sår för den anledningen. Jag har redan tillräckligt med bräckliga sår.

Jag höll på att förlora en nära som jag älskar i en dödlig olycka. Jag minns allt fortfarande som om det hände igår. Hur jag spydde av alla känslor som transferade genom mig. 

Efter det har allt bara varit ett rent helvete. Det har varit ångest efter panik. 

Det positiva i allt är att jag kom in på en barnskötare utbildning och so far går allt bra. Det är det som håller hoppet uppe. Att varje dag få gå upp ut sängen och ha ett syfte. Antingen om det är praktik på jobbet där man möts av folk som är tacksamma eller barn som blir super glada över att få sen en. 

Eller att kunna åka in till skola. Och nöta andra och känna att man kan, vet för en gång skull. Man är inte dum i huvudet. Nörd är jag redan. 😜

Att blogga har varit terapi förut så jag testat det igen. 

See ya my lovelies ❤️