Tala om att inte vilja släppa taget.

Ja, jag har ju nu återigen åkt på en hosta. En hosta som vägrar släppa taget. Precis när jag tror att den ska släppa så blir den värre. En feber som kommer och går. Annars pigg som en lärka. Så om ni sitter på tåget och hör någon som hostar och det låter som att denne håller på att kvävas av hostan så är det förmodligen... Kanske... Jag. 

Nu börjar det lukta mat, mmm crispies med potäter. Mmmm see ya!
RSS 2.0