För er som undrar varför jag börjat lägga upp min "fashion" när jag växte upp hade jag en rätt så bra uppväxt. Min mamma tog hand om mig och min brorsa skyddade mig från elaka ungar. Men senare efter att jag bytt skola och livet ändrades drastiskt så insåg jag (den rebeca då) att något är fel. Allt med mig måste vara fel för folk ska kunna hata mig så. Jag var älskad av min familj men utanför hemmet var jag hatad. Jag la all skuld på mig. Det grodde och växte inom mig. Fick mig att anse att jag var inte snygg, tjock, fet, en hemsk människa. Jag började växa en rädsla för människor. En rädsla jag fortfarande bär inom mig men i mindre skala.

Ena stunden vara jag lilla glada flickan och i nästa hörn kröp jag in i en håla och grät tills tårarna var slut. Men aldrig i närheten av någon. Jag har fortfarande svårt att gråta inför andra.

Men numera faller tårarna lättare, när jag blir rörd, när andra gråter. När något sorgligt händer.

 

Efter gymnasiet hittade jag en butik som hade kläder för större och det var moderna och vackra kläder. Inte bara svarta och gråa kläder eller stora som tält. Min klädstil utvecklades. Jag blev starkare, detta var också en tid där jag växte inom mig. Har precis gått hos psykologer. Jag fokuserade på mig själv. 

Andra som var lika vackra som mig frågade om var jag köpt mina kläder vi alla hade gemensamt att det var svårt att hitta kläder som var vackra till oss. 

Det är detta som har lett till att jag vill lägga ut mer här. För att kunna inspirera andra. Att man kan var big and beautiful. För det önskade jag att jag hade kunnat få när jag var yngre.

Låt inte kroppen definiera vem du är, låt inte heller kläderna göra det. Göm dig inte bakom dina kläder! Klä på dig och stå stolt och visa vem du är.