Jaha, tänkte bara låta säga att jag överlevde Gaksital denna gång men det var nära att jag totallt bröt ihop.

Varför? Jo det ska jag tala om för er.

 

Under dessa två avsnitt som jag kollat på så känns det som att det hjärta som har förälskat sig i Gaksital, I musiken, allt som händer och självklart Joo won som spelar huvudrollen Lee Kang Too/ Sato hiroshi/ Gaksital.

Men nu ska jag inte prata om serien. nu ska jag prata om den resa som sker när jag kollar på det och varför.

Det känns som om mitt hjärta har rivits ur min kropp bara för att stampas och sen få läka under de tråkiga bitarna men sedan få en kniv rakt i hjärtat och vridas om helt utan att man vet om det.

Sedan plåstras det ihop för att sedan stoppa tillbaka där den var innan. Precis som om inget har hänt.

Nu när jag skriver detta så påminner det om när jag skrev om Warrior baek dong soo. (thus jag får adda en ny martial arts hjälte på min lista och i mitt hjärta!) Fast Gaksital är bättre. den får mig att vilja bita på naglar knutna nävar skrika och slå. Gråta ihjäl mig och falla ner på knä och be om mer. ge mig mer!!! Så nu förstår ni. Detta är varför jag blir så galen ibland. Dem ger mig en resa, samtidigt som jag får följa med på en resa med dem! Jag älskar Gaksital .Jag brukar inte säga ordet älskar till varken något eller någon. Men nu gör jag det. Jag älskar Joo Won. Har officiellt sett alla hans serier och ju mer jag får se honom desto mer älskar jag honom.

Jag kan bara inte tänka på smärtan jag kommer att få när han åker in till militära träningen. Snälla Ge mig ett år till med honom! Snälla!