Men det måste nog ändå vara en förbannelse, detta är något som byggt upp inom mig sedan jag var barn, nu tänker ni Nää men nu är du ändå vuxen då kan du väl inte tänka så. Men jo, hade nämligen glömt bort om den tills nyligen efter vissa saker. 

Hur går den till?

Jag kan aldrig ha förhoppningar något att se fram emot som kan göra mig glad. Kan inte heller vara glad över något som ska ske i framtiden.

Nu tycker ni att jag är dum i huvudet. Men jag kan säga det att när jag låter livet bara vandra vidare... lever varje dag efter dag, sätter inget för framtiden då händer inget. Absolut inget. Livet fortsätter som om ingenting. 

Exempel; 

Jag hade kommit in på barnskötare utbildning, och såg fram emot det, skulle också få praktisera där jag jobbar/jobbade precis innan, samma månad så höll min brorsa på att dö i en trafikolycka! Under det året hände en massa saker gav oss väldigt tuffa år! Utbildningen var 1 år, jag hade 5 olika lärare när man normalt har bara 1 lärare under det året.

Under mitt första år som jag kämpat för att bli heltidsanställd blev jag opererad och pajade min rygg. Därav var tvungen att vara sjuk mycket vilket min chef inte gillade.

Just nu ser jag fram emot något som jag inte vill berätta än. Men är på gång. Då blir det strul på jobbet. Pappa på punktering på sin bil, mammas bil pajar ihop. Kostnad kostnad. 

Jag har varit tvungen att hålla nere min excitement för vad som ska hända. 

Varför? 

Just nu tror jag att det är på grund av att jag undgått döden 2ggr... alltså jag skulle igentligen inte levt by now... 

Nåja nu har jag fått ut mina tankar! 

Tills vi ses nästa gång!