Manda

Allt hade gått enligt planerna, det var med värme och stolthet som jag gick och la mig i min säng på kvällarna. Jag hade faktiskt inte trott att min ide skulle bli så bra men sångspöket hade blivit en succé ju!

När Becky berättade att hon inte ville bli igenkänd så trodde jag att jag skulle få behöva gå runt och dölja denna fantastiska talang hon hade, jag menar hon borde ju vara i kontrakt med Jack för sjutton. Det var då det slog mig, grabbarnas studio nere i källaren är kopplad till högtalarna uppe i caféet. Tänk om hon skulle kunna sjunga live men ingen skulle veta vem hon är. Så föddes sångspöket,

Resultatet ledde till fler besökare och att fler kunde får höra henne sjunga, Men det gick inte att hålla hennes röst hemlig. Jag kunde bara inte!

Vilket ledde till att nu under min rast då hon var ute och jag ensam så ringde jag en väldigt god vän. En vän som faktiskt behöver ta en resa till USA.

”Jack.”

”Tjena Jack, det är Manda. Har du tid?” Jag fick inget svar först eftersom han bara skrattade.

”För dig? Alltid lilla vännen.”

”Ha Ha. Jätte roligt och du vet bättre än att inte kalla mig för lilla vännen, jag e inte liten.” Jag hatade när alla kallade mig liten. ”Jaha, Hur e det i Sverige?”

”Menar du landet eller menar du oss?”

Jag ryckte på axlarna även om han inte såg det. ”Välj du.”

”Jag går rakt på sak.” Jag hörde honom sucka i luren. ”Här är det som vanligt vi alla försöker leva vidare. Eric har ju sin fru och barnet. Jag har ju mitt arbete, samt så är det stressigt med det faktum att alla tror att bandet ska splittras.” Han var tyst en stund innan han talade igen. ”Chris, ja han är väl som han e. Även om han börjar inse att han måste gå vidare så kommer det lånsamt. Han ser inte lika plågsam ut längre och jag tror att bröllopet var bra för oss. Varje gång han e med dem så ser man lite glädje i honom men det saknas en bit. En bit av honom som jag är rädd för att han förlorat.”

”Danni, hon var en del av honom och det är den biten som saknas. Oh jisses, jag som tjatade på om att de skulle gifta sig i framtiden. Bröllopet måste ha bringat dem minnena tillbaka. Jag känner mig hemsk.”Jag nästan glömde bort varför jag ringt. ”Ni kanske behöver resa bort.”

”Jo, det har jag föreslagit men då blir han bara arg och vill inte höra av det.”

”Men det är kanske bra; kan han bli arg så kan han bli glad. Kanske kan ni komma hit? Säg att jag behöver honom här. Nödsituation typ. ” Jag tog ett andetag. ”Jag har något nytt som du borde se och höra.” Ett leende lekte på mina läppar.

”Jaså, vad kan det vara?” Hans röst var tack-och-lov inte lika allvarlig som innan.

”Men rara du! Det får du helt enkelt vänta och se.”

Jag kunde nästan se framför mig hur han rullade på ögonen just nu.

”Du. Du e inte så hemsk lilla vännen.” Men åhhh! Inte lilla igen!

Självklart så var inte pappa så glad över den iden, Men det var bara det att han inte gillade att jag hade gått bakom ryggen på Becky och hennes mamma.  Självklart ville jag ju också försvara min ide, eftersom jag vill verkligen att den ska fungera. Tillslut så blev jag lite otålig;

”Men pappa!”

”Ja, min raring.” Sade han med en lätt ton. En ton som jag hatade eftersom det lät bara som om han pratade med mig som om jag fortfarande var en liten flicka. ”Manda du måste ge Chris hans tid av sorg och du hörde Becky, hon vill inte att folk ska veta om henne.”

”Du vet att jag hatar när du har rätt, men denna gång har du fel. Detta kommer att gå bra, Jack kommer att komma med hela familjen och han kommer att höra hur bra hon är. Dessutom är det för sent att käfta emot. Jack är redan på väg.” Jag såg min pappas ansiktsuttryck förändras. Jag gillade inte det nya uttrycket. Faktum är att den skrämde mig lite.

”Du leker med elden. Sluta innan du blir bränd, innan vi alla blir brända.” Han vände bestört och gick tillbaka till baren. Vad i sjutton var det där om?

Vad det än var så frågade jag inte om det, istället förberedde jag inför Jack återkomst. De alla skulle först till hotellet sedan skulle alla komma till perfekt i tid till Beckys så kallade framträdande ska man väl säga. Första mötet var perfekt planerat men en sak undrade jag; Varför var alla emot min ide?

Jag hade berättat för min flickvän Nana, hon hade inte heller gillat att jag gått bakom ryggen på Cane familjen. Nana var ibland likadan i personligheten, gillade att hålla för sig själva.

Vad är det med dessa människor? Min ide är ju bra. Vi hade blivit sura på varandra ett tag efter grälet men hon lugnade ner sig och ställde sin sista synpunkt.

”Om nu Becky inte vill synas bland andra, så finns det förmodligen en anledning till det. Fattar du inte att det ligger något bakom allting. Har du frågat varför?” Jag hade igentligen inte frågat efter en anledning. Hon hade bara sagt att hon inte vill, men jag hade sett en rädsla i henne.

Mina tankar ledde mig lite mot ånger, men jag slog bort det. Om nu hon inte ville så skulle jag ställa mig på hennes sida. Så gör vi.

Så då har jag en backup plan, åtminstone kan hon få berömmelse av en expert.

Det är väl inte för mycket begärt.